Jag tog steget ur vår sista dans.

Och så var allting över, som att spräcka hål på en ballong.
Ångestladdat, du var mycket för mig. Men jag gjorde det som var bäst antar jag. Mår illa varje dag och vill egenligen bara gå och spy, att det kan göra så ont i hjärtat alltså. Jag tror jag saknar dig mer nu för att det är så nära. Tur att jag får älska min familj, den lilla kärleken jag kan ge. Och tur att min mor vill ta med mig och min syster på en resa, jag tror att jag skulle behöva det faktiskt. Tur var det ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0