Ja, ett inlägg till (glömde trycka ihop det med det förra) angående att jag är sugen på att tatuera mig igen, dels ska jag ju rätta till mina diamanter och bygga på dom, känns som att det vore prio ett, men jag är galet sugen på att ha en text som jag tycker mycket om någonstans på kroppen, har bara inte bestämt mig vart än. Lutar åt revbenen, axeln eller snett om svanken mer in mot högra höften. Som typ resterande 50% av jordens allt folk redan har, men jag bryr mig egentligen inte så mycket om placeringen bara den blir lovely!

Jag är tydligen sen tidigare kund hos onepiece så jag fick 200kr i rabatt, tänkte att det var lika bra att spendera den groteska summan för att få lite gos i vinter. (dom lär ju bli ännu dyrare då, samt svårare och välja mellan). Ville helt och hållet egentligen haft den med den amerikanska flaggan tryckt över hela sig, men det fick bli en turkos tillslut, i ett val mellan den, rosa och orange. 



(Gillar inte att det är en man på bilden egentligen så klistrade in mig själv). 
 

Nu är du stolt eller hur? & jag är för feg för att dra mig ur.. och fast jag inte saknar dig så känns det som att världen skulle rasa, om du glömde mig.

Mitt favoritprogram. Ja.. bra fråga. Det är väl en hel del det, men de flesta sänds nog inte längre.
Just nu är jag beroende av Big Brother, och varför? Jo det sa jag tala om.
Massa okända människor instänga i ett och samma hus i 106 dagar, alkohol, kameror överallt och en massa idiotiska utmaningar! Älskar att se folk göra bort sig.. vem gör inte?!

Har kommit in i någon seriös handla period.
Vill köpa allt, beror nog mestadels på att jag inte har så mycket sommarkläder än och det är typ det enda man ser i alla webbutiker.

Du hjälpte mig så jävla mycker mer än du tror.

Snart klar med den här jäkla projektrapporten, har suttit i 3 timmar nu.
Smakprov på våran seriösa användbara framsida.. kreativt!

Vart ska jag börja?

Eftersom jag är väldigt okunnig va det gäller att kommunicera öga mot öga med människor om saker som inte alltid är av den mest positiva känslomässiga delen så tar jag det här.
Jag har länge gått och funderat på en viss sak. Är det alltid såhär att vara minst? Jag känner mig bara så otroligt naiv som ens tar upp det, men det handlar ju just om det. Den minsta får aldrig bli vuxen. Det är som precis en oskriven regel. Om inte annat så blir alla försök misslyckade och den "I'm not a girl, not yet a woman" -processen går ju alla igenom i livet liksom. 

När jag var liten stack jag aldrig fram alls, om inte annat så var det mestadels en fasad till att få allting att verka så oblygt som möjligt, för när man är blyg så misslyckas man bara jämt och hela tiden. 
Vet egentligen inte varför och vill absolut inte hänga ut någon alls men jag fick nog inte komma fram riktigt. Men vad gjorde det när jag var minst, blondast, gulligast och bortskämdast?
Det har gjort så att jag automatiskt får kämpa mer.

Man har så jävla mycket att bevisa hela tiden. Dom är på en som hackspettar, men jag skulle seriöst talat aldrig sjunka så lågt och skylla mig själv för det. 
Det känns som att man står fastlimmad på en balansplatta med någon brevid en som hela tiden skriker ut; Båda fötterna på jorden Jennie, båda fötterna!

Det handlar inte om att jag inte har någon inkomst, det handlar inte om att jag är ostabil, det handlar inte om att jag inte hittat mig själv än.
Det handlar om att det hela tiden kommer kännas för mig som att det är dömt att misslyckas när jag aldrig får chansen till att försöka.

Jag var så jävla rädd förr. Ständiga oron över att misslyckas har relaterat till ett strävande efter det. Det är precis som att jag har det som mål.

Påstår inte att det är någons fel detta, skulle aldrig komma mig för. Men hade jag bara fått utvecklas så hade jag aldrig haft dessa åsikter över huvud taget. Oavsett hur lite ni tror att jag verkligen menar med mitt ord misslyckas så är det så jag känner, jag är en väldigt skör och sårbar människa, krävs inte mycket för att jag ska gå sönder men jag självläker alltid.
Men det jag lär av mitt egna beteénde är en vetskap många går miste om.
Det där med att alla behandlas lika var inte riktigt våran grej i en värld, ett land och en atmosfär som detta.

Nu ska jag dra frasen ni väntat på, den bästa av de alla; Jag är inte så liten som ni tror nanananana. (Tyvärr är jag t.o.m. såpass vuxen att jag insett att jag föralltid kommer vara yngre än er - hoppas ni hittade sarkasmen).
Men jag har sett så jävla mycket mer. Har ett svårt förklarat synsätt på människor med andra värderingar i livet. Därför tar jag aldrig så seriöst på varken mina eller andras fördomar. Jag älskar dom ändå. Vi andas samma luft och lever i samma värld.
Dock får man ibland inte tycka saker, för bara man ser positivt på en del klassas man automatiskt som en av dom. "DOM DÄR" ni vet, ja det är klart.

Ska försöka skala lite, så att ni får känna lite på THE REAL ME, i framtiden. Oh yeah.

Jag vet vilka som kommer förstå. Ni är bäst!
Jag blir starkare.

P.s. Ta inte negativt åt er, detta är mina tankar. Jag älskar er alla puss!

Godnatt med er.

Det här är svårt att förklara, kanske inte bara en vanlig låt om min vardag. Toppar och dalar, jag gav dig mitt hjärta bara rakt ut, hmm det är min dåliga vana. För det blir så ibland jag vet, det tar tid och jag tror jag vet,
vad vi gjorde för fel, passionerat men okontrollerat, hah idioter. Och jag vill bara känna hur det känns, tänka tillbaka bara minnas nån sekvens. Våra stunder vi hade, tankar idéer, din lukt i din nacke, pussar, och skrattar
åt sista gången vi delade en spliff på balkongen, satt uppe på natten.

Och jag minns när jag mådde kasst, du sa jag kan dra vårt last. Det kommer funka, måste funka, nånstans där så finns vår plats. Det kommer funka, måste funka nånstans där så finns vår plats. Den enda personen som tagit upp min tankekraft 24/7.. Baby Sau daji,  som en brasse sagt! Och jag trodde jag borde va trygg vi gör det tillsammans och hon har min rygg. Oh shit vad jag älskar dig trots att jag knappt visste vad dom orden betydde.
Och det vet jag typ inte ens idag, det gick för fort vi vände blad, från ett sånt förhållande tar det lång tid att tända av. Det bästa sex jag haft i hela mitt liv, jag nästan, jag nästan skäms över att säga det högt. Ibland så skippar vi snacket vi bara vet vad vi vill. Det kändes nästan överflödigt och använda rösten, okej.

Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion, vi åt och drack & grät och vi skrattade och vi kom ihop. Som bästa vänner som har tagit det till nästa level, där vi bara hoppades men fick se vad som hände.