Älskar misär. Hatar tranås. Älskar min familj. Hatar så jag lever. Älskar att jämföra helveten. Hatar folk. Älskar att maskera. Hatar att jag inte kan någonting. Älskar att jag är så jävla likgiltig.

Under ett helt jävla år har jag levt ett liv som inte innebär att leva. Men jag ska inte klaga. Det är ett under att jag inte hamnat snéare än vad jag gjort.

Nu tar vi en öl, tydligen.

Jag andas och gör uppror.